Trattenimento dell'autore in villa

From Wikisource
Jump to navigation Jump to search
Trattenimento dell'autore in villa  (1650) 
by Carlo Maria Maggi

Maggi

Trattenimento dell'autore in villa
Sont a Lesma sol solett
par fà in cunt cont i Massé;
bella vista e loeugh quiett
da descorr cont i pensé.

La mattina sto giò tard
fin che 'l Só me ven adoss,
fin che 'l Coeugh moeuv i leccard
e son stracch de stà in reposs.

A fà i cunt cont i Ficciaver
no me casc parchè g'ho pairo,
e sto in lègg cuntand i traver
e fagand castij in l'airo.

Pens c'ho pers Messé, Madonna;
Padr'e Mader hin andà,
ë on fioeù sent c'al tontonna,
c'al vorravv ess marià.

L'ha rason. Vegna ona Noeura
da spend poch e fà legria;
bon dotton, bonna fïoeura,
e poeù fang da spassamm via.

Ghe averà pur grand amor
la mia Donna ch'è inscì tendera
l'andarà tutt in savor
comè on pomm còtt in la scendera.

Ma mì allora saró al fin,
fors anch no saró vivv;
oh chilò casca l'Asnin
tura via pensé cattivv.

Pensemm coss da slargà el coeur,
l'è vendembia e vuij c'al sora;
oh sti preij fussen parpoeur,
oh sta cà fuss tutta dora!

Chì vorrevv fà on bell palazz,
mobilià de tutta boria,
e menagh d'i Signorazz
a mé spes a fà brandoria.

Quei Veggion, che me sopressen
int'i scrigg senza clemenzia,
vorrevv ben che me disessen
anca lor vostra insolenzia.

A nessun vorrevv fà mà
che 'l mà d'olter me fa s'cess.
Domà on pó fa svargellà
i brasc biott e i volt de gess.

Ma la cà l'è an mò de preij
e mì an mò sont on tavan;
orsù vua l'è donca mei
levà su, però pian pian.

In vestimm co 'l có a stondera
cinqu Pater barbott al pù,
e desmentegh volontera
l'Orazion de pensagh sù.

Mezz vestì, se el temp l'è bell
vo in zardin a peccenamm
e chì m'applich a i budell
ascoltand s'al me ven famm.

Sent in quest sonà la Gesa
e mì vo corrend a Messa
e me par che poch me pesa
quand el Prevet dis in pressa.

Finì Messa, on pó de sciansc
s'usa fà su 'l scimiterij;
ma chilò de Donn che piansc
me s'incontra on tribulerij.

"Me condoeuij, Sior Segretarij,
l'era Mader d'i Mendicch,
mì g'ho digg d'i bob Rosarij,
mì coronn per quatter micch".

"Ho pregà, g'ho anch mì 'l credet,
par i soeù mort beneditt,
paghemm vù, che sì sò eredet,
son marà con sett fancitt".

"A Luzia che ghe firava
l'ha impromiss dotta e bascì,
mì su quest l'ho mariava
l'è chì el spos par ess compì".

No dó terz a sti fandonij,
nè respondij par i rimm;
me la pass in zerimonij
e fó mostra da s'cessimm.

Corr a cà quand el reloeurij
alla famm l'è squas arent,
e sentend c'ho voeuij el coeurij
prest me sett e ghe dó dent.

Rost de ravv, less de fasoeù
co 'l có bass ghe dó de bon,
e dell'uga del poggioeù
fó a mità co' i galavron.


Sont a Lesma sol solett
Par fà i cunt cont i massé:
Bella vista e loeugh quíett
Da descorr cont i pensé.

La mattina sto giò tard
Fin che'l sô el me ven adoss,
Fin che'l coeugh moeuv i leccard,
E son stracch da stà in reposs.

A fa i cunt cont i ficciaver
No me casc perchè gh'ho pairo,
E stoo in legg cuntand i traver
E fagand castij in l'airo.

Pens ch'hoo pers messé, madonna,
Padr' e mader hin andà,
E on fioeú sent ch'el tontonna
C'al vorrav ess maridà.

L'ha rason. Vegna ona noeura
Da spend pocch e fà legria;
Bon dotton, bonna fioeura,
E poeú fioeu de spassamm via.

Ghe avarà pur grand amor
La mia donna, ch'è inscí tendera,
L'andarà tutta in savor
Comè on pomm cott in la scendera.

Ma mi allora sarò al fin,
E fors anch no sarò viv;
Oh chilò casca l'asnin,
Tura via pensè cattiv.

Pensemm coss da slargà el coeur
L'è vendembia, e vuij ch'al sora;
Oh sti preij fussen parpoeur,
Oh sta cà fuss tutta dora!

Chí vorrevv fà on bell palazz
Mobilià de tutta boria,
E menagh d'i signorazz
A mè spes a fà brandoria.

Quei veggion, che me sopressen
Int'i scrigg senza clemenzia,
Vorrevv ben che me disessen
Anca lor vostra insolenzia.

A nessun vorrevv fà mà,
Che'l ma d'olter me fa s'cess;
Domà on poo, fà svargellà
I brasc biott e i volt de gess.

Ma la cà l'è an mò de prej,
E mí an mò sont on tavan:
Orsú via l'è donca mej
Leva su, però pian pian.

In vestimm col cò a stondera
Cinqu patèr barbott al pú,
E desmentegh volentera
L'orazion de pensagh sú.

Mezz vestí, se el temp l'è bell
Vò in zardin a peccenamm;
E chi m'applich a i budell,
Ascoltand s'al me ven famm.

Sent in quest sonà la gesa,
E mí vo corrend a messa,
E me par che poch me pesa
Quand el prevet dis in pressa.

Finí messa, on pò de sciansc
S'usa fà sui scimiterij;
Ma chilò de donn che piansc
Me s'incontra on tribuleríj.

Me condoeuij, sior segretarij,
L'era mader d'i mendícch,
Mí gh'hoo digg d'i bon rosarij,
Mi coronn per quatter micch.

Ho pregà, gh'ho anch mí el credet.
Par i soeu mort beneditt,
Paghemm vu che sí sò eredet,
Sont marà con sett fancitt.

A Luzia che ghe firava,
L'ha impromiss dotta e bascí;
Mí su quest l'hoo mariava,
L'è chí el spos par ess compí.

No dò terz a sti fandonij,
Nè respondij par i rimm,
Me la pass in zerímonij
E fò mostra da s'cessimm.

Corr a cà quand el reloeurij
Alla famm l'è squas arent,
E sentend ch'ho voeuj el coeurij,
Prest me sett e ghe dò dent.

Rost de ravv, less de fasoeú,
Co'l cò bass ghe dò de bon,
E dell'uga del poggioeú
Fò a mità co' i galavron.

Parchè tas, ognun me stimma
C'abbia in cò d'i pensé grevv,
E mí vo cercand la rímma,
E trovada ciamm da bevv.

Quand me sentij che son pien,
Levij su, foo soltarji,
Che in quell'ora par stà ben,
No ghe voeur domà legrij.

Cont el có tutt soregatt.
Vò par voeulta bescantand;
Tugg diraven: Che vegg matt,
Sant Vízenz ve'l raccomand.

Se in d'i oeugg sent i formigh,
On sognin no'l me despias,
Piant el ronch e me'n pizzigh
On' oretta in santa pas.

Me dessed, e sent el có.
Che balord no'l voeur alzass,
E mí subet te ghe fò
El remedij d'andà a spass.

Ma no pass i coerenz,
Che no son gran sgambettista;
Vó dondand e ben sovenz
Fó settin par god la vista:

Ved pianura, e ved se vuij
Bosch, laghitt, mont e collina;
Terr da lonsg come freguij
Su ona tavora turchina.

Oh chí sí me ven caprizij
Da crià, ma crià fort:
O Signor, fé tant delizi
Par on omm che ve da tort.

Hí rason se mandé i guerr,
Doveressevv sponsg pú fiss;
A no amavv semm, pesg che ferr,
A favv tort semm pesg che biss.

Ben pensandegh me stupissij
Comè i oeugg se tegnen sugg;
Ma perché tant m'instizzissij,
Se mí sont el pesg de tugg?

Chí sospir su la conscienza,
Ma i sospir van cornè on bouff;
Fó pensé da fá astinenza,
E poeu scenij come on louff.

Torn a Cà, l'è chí la bega
A i massé rugh in d'i strasc,
Assettaa su ona cardega
Co'l fattor e co'l librasc.

Cunt cunté, scrivv e rescrivij,
E on quattrin mai no se ved;
Par, se tas, on omm. de rivij,
E se crij, ghe vanz la sed.

T'hé d'avè tant par facciura
Del fossà, seia e carrigg
T'ho imprestà tant de mestura,
Tant te manca a pagà el figg.

Guarda chí s'hin cunt da sant,
Mí no vó sora d'i niver;
Par el gran mett doma tant,
T'hè de debet vott cent liver.

Togn che almanch sentend sti somm
Doveravv grattass la s'cienna,
Me respond: Sont galantomm,
Metti milla, e demm da scenna.

Chí me ven la rabbia a i dent,
A i parti de sta canaja;
Togn s'accorsg, e dis rident:
Sior patron, l'ho digg da baja.

Mí ghe mett bona grassinna,
E i gramm struzij d'i mé brasg,
Ma l'è stà la mia ruinna
L'acqua freggia de sto masg.

Poss andà mí contra el cier
Ch'a sò moeud governa i foeuj?
Sebben luccij e desper,
Quant pú piansg manch en regoeuij.

L'ostaria no ghe compar;
Mi la fusg comè la pesta,
Se no l'è, ma ben de rar,
Par fa onor a ona quaj festa.

Ghe voeur pan. No vorrevv gnanch
Vend el legg e quij pocch tatter;
Sior patron prestemm almanch
Trii feripp, e mettí quatter.

De paga gh'è 'l giouv e el desch,
Gh'è el posté che me mett fregg;
La cà pienna de bocch fresch,
E 'l sorè nett come on spegg.

Pagaró, vegnarà on ann
Anch par nun maravojà;
Ho poeú fed, se no m'ingann,
Prest o dinna de fà inguà.

Mí respond: Tel digh mi Togn,
Mi dané? Fa che te senta.
Anca mí gh'ho i mee besogn
Pú pressos de la correnta.

Par legà, baietta e scira
Ghe voeur olter che sti logg,
Torna chi doman de sira,
E a pagamm pénsegh sta nogg.
 



[...]